GAMLA NYHETER

Ett tidsdokument

12 notes &

Kerstin är 85 år och vägrar att bli gammal

imageimage

”Gå försiktigt över tröskeln. Alla bara snubblar.”
   Kerstin Wallmark står bakom draperiet, när plinget i dörrklockan välkomnar oss in till hennes butik på Sibyllegatan i Stockholm. Sibyllegatan sträcker sig mellan Strandvägen i söder och Valhallavägen i norr. Gatan är smal men starkt trafikerad, av bilar, av gångtrafikanter och av Kerstin Wallmark. Hon är åttiofem år och går på Sibyllegatan varje dag. I dag är en dag med blå ögonskugga och rödlackerade naglar, i dag är en vanlig arbetsdag för Kerstin. 
    ”Det är ingen idé att sätta sig mellan fyra väggar hemma. Då blir jag jättegammal”, säger hon och stryker sina händer över den kalla glasskivan på kassadisken.

image

Butiken tog hon över efter en dam som blev etthundrafyra år. Nu har hon drivit butiken i över trettio år och säljer rockklänningar, morgonrockar och mode för damer. Butiksjobbet är inte lika glansigt som förr, men kunderna är desamma. Trots det är hon osäker på om hon har några stammisar.
    ”Det är svårt att veta, för de färgar ju håret varje gång! Men jag gillar att prata med alla. Jag är inte den som är tyst. Tyvärr är nästan alla som kommer hit tysta”, säger Kerstin.

imageimage

Prislapparna är handskrivna och utbudet blandat. Vid kassaapparaten finns miniräknare, stämpel och kassanota redo att användas när köpen ska ske. Om det nu blir några köp, det händer att nittioåringarna stjäl, påstår Kerstin medan hon skakar på huvudet. Men när hon väl säljer, säljer hon mest solglasögon och badmössor. Mössorna har damerna när de går på vattengympa eller åker till Nice, säger hon med ett skratt medan hon tar några steg från disken och fortsätter:
    ”Jag har en kund bakom draperiet.”
   Hon drar det mönstrade tyget bakom sig och försvinner. Bakom draperiet sitter en gammal man som ska köpa en ny blus åt sin fru. Han har svårt att bestämma sig för vilken han tror att hon vill ha, därför fick han en pall att sitta på och ett glas vatten att dricka, medan han funderar.

imageimage

När det inte är några kunder att prata med så städar hon och plockar undan i butiken. Men hon beklagar sig över att det inte är mycket hon hinner med på en dag. Timmar blir dagar och dagar blir år, och tiden måste fördelas mellan butiken och resor. Kerstin har nämligen varit i hela värden och kan prata engelska, franska, tyska, spanska och italienska.
   ”Jag är mycket för kryssningar. Men jag vill åka själv! Jag tar ingen väninna med mig som ska bestämma”, säger hon.
   Den senaste kryssningen var till Florida. Då blev alla sjösjuka fastän vattnet var spegelblankt. Hon var den enda som klarade sig, kanske för att hon är så van och har klarat kryssningar i Chile, Japan, Buenos Aires och Argentina innan.
   ”I Argentina var jag på vinprovning men fattade ingenting. Men det var trevligare än att klättra i berg.” säger hon och hänger tillbaka hatten som hon provat.

image

Bakom disken trängs en tub solkräm, en keps och en almanacka, som ett hemligt löfte om ett kommande äventyr. I år ska hon åka till Kenya, men det är inte första gången.
   ”Jag blir glad av att resa och träffa folk. Jag känner mig mycket yngre då.” säger åttiofemåriga Kerstin Wallmark och vinkar hejdå innan hon slinker in bakom draperiet igen.
   Vi lyfter våra fötter extra högt över tröskeln och klockan plingar ut.

20 notes &

Gamla Nyheter tjuvlyssnar

image

Det är fredag i juli och två, kanske åttioåriga, tanter sitter på en brygga i morgonsolen. Den ena berättar att hon laddade sin kamera hemma igår kväll och hade förberett sig för att föreviga deras dag ihop, men sedan glömt den på hallbyrån. Den andra berättar att hon har slängt alla fotografier från förr. Två stora resväskor fyllde hon med fragment från livet och gav bort.
  – Foton som är så fint. Varför gjorde du det? frågar den ena.
  – De är alldeles för plågsamma att titta på, svarar den andra.
   De nämner inte mer utan sitter tysta en stund. Sina två rullatorer har de parkerat på rad, lite längre bort på bryggan och det verkar som att de möts här ofta.

Tillslut bryts tystnaden av att den ena tanten berättar att hon precis varit iväg på semester. Med sig har hon presenter. Vaselin som är bra för läppar, händer och fnasiga armbågar och ett läppstift i en brunröd nyans, berättar hon och tar upp och visar.
  – Jag tänkte att ett läppstift i höstens färger passar dig. Du är höst. Mig skulle jag däremot klassificera som vår.
  – Färgen gillar jag verkligen, men gladast blev jag för vaselinet, säger den andra och tackar för presenterna.
  – Jag har ett läppstift hemma som jag gillar, men det brukar jag mest måla på när jag är hemma själv. Jag ser alldeles för vulgär ut när jag har det på mig, fortsätter hon.
  – Minns du när det var en skam att se vulgär ut? Åh, jag minns min vita sjuksköterskedräkt som var så svår att köra bil i. Fin var den i varje fall, såg nästan ut att vara från Chanel. Att vara fin var huvudsaken då, säger den andra. 
  – Det minns jag. Nu får man göra precis hur fan man vill. Det är skönt, säger hon och knäpper upp sin bh.
   Hennes bruna bröst lapar solljus och revolterar mot den tid som flytt.

image

Det är lördag i juli och två, kanske åttioåriga, tanter sitter på en brygga i morgonsolen. Rullatorerna är parkerade på samma ställe som igår och mellan dem ligger ett hopfällt rutigt paraply mot solen. Den ena har ett nytt läppstift i en rödbrun nyans på läpparna och får beröm för sitt nyrullade hår. Den andra fick med sig sin laddade kamera och ber att fotografera henne där hon sitter. 
  – Men inte kan du fota mig när jag sitter utan bikiniöverdel! utbrister hon och fortsätter.
  – Fast förresten. Om du får ett foto på mig topless så är det verkligen jag. Ta ett du.
   Kameran klickar till och förevigar hennes grå lockar, målade läppar och brunbrända bara bröst där hon sitter, mellan samtal och bad, halvt naken, på en brygga i julis morgonsol. 

4 notes &

Leif, 86 år

image

Vilken ägodel skulle du vilja ta med dig ner i graven?
– Det har jag inte funderat över. Jag vill inte ha något med mig. Jag vill lämna allt.

Finns det inte något du håller extra kärt?
– Det skulle vara de båtar jag byggt själv. Modellbåtar över stora skepp som en gång funnits. Vasaskeppet till exempel. Båtarna betyder mycket för mig. 

Vilket skepp ska bli ditt nästa byggprojekt?
– Även om jag varit finmekaniker till yrkeslivet så är fingrarna inte vad de har varit. Det blir nog inga fler.

115 notes &

Roland, 82 år

image

Vad skulle ditt tal handla om, ifall du var på Almedalen?
– Ensamhet. Det finns så många ensamma människor. 

Känner du dig ensam?
– Ja. Min fru dog nyligen. 

Vi beklagar. Vad skulle du ta upp i ditt tal om ensamhet?
– Jag skulle prata om att det borde anordnas fler aktiviteter och besöksgrupper. Det är många som är i samma situation som jag, många som inte har någon att prata med. Jag är med på aktiviteter i kyrkan men nu har de semester. Det borde vara aktiviteter året runt. Ensamhet kan man inte ta semester ifrån. 

Vad skulle du vilja hälsa regeringen?
– Jag skulle be dem att ägna en tanke åt de ensamma. Det är aldrig någon som nämner oss. 

Filed under Birger och Blom moa blomkvist caroline birgersson

7 notes &

Monica, 83 år

image

Vad skulle ditt tal handla om, ifall du var på Almedalsveckan?
– Det skulle handla om äldrevården, utifrån en positiv synvinkel. Min man bor på ett äldreboende som är väldigt bra. 

Varför tror du att just det äldreboendet är så bra?
– Enbart på grund av personalen. Och styret, för om styret hade varit dåligt hade inte personalen heller orkat. 

Vad skulle du vilja hälsa regeringen?
– Sluta käbbla med varandra. Ägna er åt politik istället!

Filed under Birger och Blom caroline birgersson moa blomkvist

3 notes &

Ronnie, 73 år och Hans, 79 år

image
"Ni såg så luriga ut när ni kom. Så fulla i sjutton, båda två."
– Hans, 79 år.

Vad skulle ert tal handla om, ifall ni var på Almedalsveckan?
– Sjukvården, helt klart. Den är värdelös här i Sverige och läkarna också. Det är inte mänskligt att behöva vänta på en bokad tid en hel månad, när man har ont. 

Har ni personliga erfarenheter av det?
– Oja. Det är gamla system som inte fungerar längre. Det har pajat ur.

Filed under Birger och Blom caroline birgersson moa blomkvist

7 notes &

Sven-Oskar, 77 år

image

Vad är det bästa med livet?
– Det där med livet är för djupt. Då krävs en hel bok. Jag är en gammal journalist så det är jag som brukar ställa frågorna. Har ni någon annan fråga?

Då frågar vi om ditt yrke istället. Hur var det att vara journalist?
– Jag var utrikeskorrespondent för Aftonbladets räkning och blev tillfångatagen av de röda khmererna i Kambodja år 1975. Sven-Erik Sjöberg från DN, Olle Thool från SVT och Herman Lindqvist var också fångna. De röda khmererna tog livet av två miljoner människor och de kunde lika gärna ha tagit livet av oss.

 Finns det några fler händelser du minns från ditt yrkesliv?
– Jag har följt Olof Palme under tre val, jag var den första sportjournalisten som sa att det inte var någon skillnad mellan sport och politik och så var jag med om månlandningen i USA. Jag var där när de åkte iväg och när de landade. Det var otroligt stort. 

17 notes &

Nils, men lyssnar även till Post-Nils, 86 år

image

image"Mittemot mig vid köksbordet finns bara en tom stol. Jag brukar tänka att någon sitter där."
– Nils, 86 år, pensionerad posttjänsteman.

Har du något semesterställe du inte rekommenderar att åka till?
– Innan jag fick stroke hade vi en liten Toyota som vi åkte på semester med. Vi åkte på Europaresor till Frankrike, Italien och Luxemburg. Efter stroken fick jag lämna ifrån mig bilen, men de tog inte körkortet. Nu har jag färdtjänst och kan ringa på en bil när jag vill. 

Vad hade du för yrke som du tog semester ifrån?
– Jag har jobbat på posten i 50 år. Det är jag stolt över för enligt den grekiska gudasagan hade den första budbäraren vingar på sina hälar. Jag brukade låtsas att jag också hade det.

Skriver du ofta brev?
– Jag skriver till min högt ärade kvartersdoktor. Jag skriver brev om att jag vill att hon ska ringa, när hon har läst dem ringer hon tillbaka till mig. Vi har upptäckt att det är enklast så. 

Hur var det att jobba på posten?
– När jag var brevbärare brukade jag tänka att jag var en överbringare av bud, från själ till själ. Det tyckte jag kändes fint. Att jobba på posten är ett ärofyllt yrke, men man är en underbetald statstjänare och då finns inte plånboken. Hade jag haft plånboken så hade jag rest tillbaka till Italien.

Varför just Italien?
– Jag har en hylla fylld av italiensk litteratur och dricker en cappuccino här på hörnet varje dag. Jag älskar Italien och har kastat många småpengar baklänges i fontäner och hoppats på att en dag komma tillbaka. 

Filed under Birger och Blom caroline birgersson moa blomkvist

1 note &

Torsten, 76 år

image
"Jag är ute på jakt efter utrustning till en vandring jag ska göra i Abisko."
– Torsten, 76 år.

Vad är bäst med livet?
– Frihet! Jag reser mycket och är väldigt aktiv inom idrott. Jag spelar tennis tre till fyra gånger i veckan och jag tror att det är bra för allt. Man tränar avståndsbedömning och håller sig i form, det är som hjärngymnastik. Jag slog Björn Borg en gång. Men då var han femton år och jag dubbelt så gammal. Livet berikar en ju mer man ser av världen och de nya länder man bor i.   

Vad är sämst med livet?
– Det är krig och ofriheten som finns i världen. Att människor inte har någon demokrati och självständighet. Ta Ukraina, som ett aktuellt exempel. Många kanske inte förstår varför Ukraina delas upp, men jag bodde där i åtta år och lärde känna folket. Jag förstår att skillnaderna gjort att det blivit två länder i ett. 

Filed under Birger och Blom caroline birgersson moa blomkvist

2 notes &

Susanna, 74 år

image
"Carpe diem, kan ni skriva!"
– Susanna, 74 år.

Vad är det bästa med livet?
– Det bästa med livet är att utforska.

Vad är det sämsta?
– Det sämsta är att bli missförstådd. Och att bli sjuk. Jag har haft bröstcancer, jag har opererat mig och nu går jag och hoppas på att allt ska bli bra.

Är du rädd för döden?
– Nej, inte ett dugg. Men jag vill inte lida och jag vill dö när jag sover.